En helikopter fäller fallskärmshoppare över Gärdet i samband med Stockholms Flygfestival 2010 samtidigt som ett passagerarflygplan på väg till Bromma passerar på bara 300 meters avstånd. Nu har Statens Haverikommission släppt sin rapport:
19 augusti 2011
15 augusti 2011
Segelflygets dag 21 augusti
Nu på söndag är det Segelflygets Dag. Jag kommer att ge lektioner i både segelflygplan och motorseglare på Stockholms Segelflygklubbs flygfält Långtora.
Om du någonsin undrat hur det är att själv flyga ett flygplan är det här en chans du inte ska missa! En flygning kostar endast 550 kronor på Segelflygets dag. Ordinarie pris är mellan 1600-1800 kronor.
Mer information om evenemanget och hur du hittar till flygfältet finner du här.
Om du inte bor i närheten av Stockholm eller Enköping där klubben har sitt flygfält, kan du besöka Segelflygförbundet för att hitta en flygklubb nära dig.
14 augusti 2011
Skåne tur och retur
Min längsta utflykt med flygplan hittills är nu genomförd. Skåne tur och retur i Super Dimonan tillsammans med Karin blev en angenäm upplevelse kryddad med lite utmanande färdplanering.
Efter en period med ostadigt väder över södra Sverige såg vi till slut en ljusning. Onsdagen den 27:e juli såg ut att bli en vacker högsommardag. Torsdagen skulle bli lite sämre, men sedan skulle vädret bli bättre igen så att vi skulle kunna flyga hem under helgen. Jag åkte iväg till KSAB för att köpa den senaste flygkartan över Malmö och lämnade sedan in en färdplan till Sövde flygfält i Sjöbo utanför Malmö.
Med en ganska låg tillsatsvikt i Dimonan blir det till att packa lätt. En necessär med extra små resestorlekar av allt, några par underkläder och tröjor att byta med förutom kläderna på kroppen och de "flygprylar" som behövs för flygningen. Flygkartor, Svenska Flygfält, min handhållna GPS som reserv och iPaden för att kunna titta på väderprognoser.
Till Skåne
Jag lade en rutt från Långtora via Eskilstuna, Norrköping, Växjö, Kristianstad och sedan vidare till Sjöbo. Med lite medvind beräknade jag flygtiden till cirka 2 timmar och 30 minuter med 75 % gaspådrag. Vi steg till cirka 1200 meter och höll den höjden hela resan, där vi gled fram i ca 200 km/h. Större delen av flygningen är i kontrollerad luft och vi talade med Stockholm Control, Västeråstornet, Östgöta Control och Sweden Kontroll under flygningen.
Även i okontrollerad luft är det bra att ligga kvar på Sweden Control och begära trafikinformation ifall det skulle dyka upp andra flygplan framför. Det är bara att ropa upp på den frekvens som gäller för den sektor man befinner sig i och begära trafikinformation, så får man veta om det finns några andra radarekon i närheten. När man går på VFR-färdplan är min erfarenhet att det går mer eller mindre automatiskt, även om trafikledningen inte har någon skyldighet att varna för annan trafik eller tala om för en när man ska ropa upp på nästa frekvens. Därför är det nödvändigt att alltid hålla egen uppsikt och att följa med på kartan så att man inte flyger in i kontrollerad luft utan färdtillstånd. Jag har en fantastisk co-pilot i Karin, som alltid följer med på flygkartan medan jag flyger och håller uppsikt.
När vi närmade oss Sövde genade vi lite mot väster för att komma runt Kristianstad där det pågick fallskärmshoppning. Vi kunde vi se östkusten och Simrishamn till vänster och samtidigt västkusten med Öresundsbron till höger. Skåne är inte så stort från luften.
Efter landning taxade vi in till segelflygklubben och parkerade i väntan på att Claes med familj skulle komma. Total flygtid var 2 timmar och 34 minuter, bara 4 minuter längre än beräknat. Vi fick ett mycket trevligt mottagande av klubbmedlemmarna i Malmö Segelflygklubb som hjälpte oss till rätta och med tankning.
Rundflygning och Ales Stenar
Då väderprognosen för torsdagen såg ganska dåligt ut, passade vi på att göra lite rundflygningar och
sightseeing. Med de minsta passagerarna blev det lite taxning över fältet eftersom säkerhetsbältet var för stort för att hålla dem på plats, men Claes och Tinas äldsta dotter Louise fick sig en flygtur över fältet innan Claes och jag fortsatte med en längre flygning längs med kusten.
Först några varv över Bellinga där vi skulle bo och sedan vidare ut mot kusten över Ystad. Vi ropade upp Sweden Control för att få tillstånd att gå genom ett restriktionsområde innan vi efter att ha följt kusten österut anlände till Ales Stenar, där vi tog några varv. Även en skärmflygare cirklade där och höll sig uppe på hanget. Vi fortsatte sedan norrut en bit innan vi vände tillbaka till Sövde för landning i solnedgången strax efter klockan 21.
Efter ankomst till Bellinga bjöds vi en rejäl fyrarätters (!) middag innan vi sent stöp i säng efter en lång och händelserik dag.
Bra väder är ett krav för att flyga, men inte för att livsnjuta
Torsdagen bjöd ingen flygning då det var ihållande regn i princip hela dagen. Efter en uppfriskande promenad i regnet, lite flytthjälp och lunch på Bellinga i trevligt sällskap, kom Patrik Fältström förbi och hämtade oss. Vackert väder är dock inte obligatoriskt om man ska njuta av livet. Efter lite gårds-shopping, bland annat på Tolånga 17, laddade vi med godsaker för en god och trevlig middag hemma hos Patrik i Ledåsa. Samtidigt som vi började bli lite oroliga för att det dåliga vädret skulle fortsätta.
Väderprognosen hade drastiskt försämrats sedan vi lämnade Långtora, och nu såg det inte flygbart ut vare sig på fredagen eller lördagen. En front segade sig kvar över Skåne samtidigt som ytterligare en pressade på från öster. Meteorologerna kallar det här för Kategori 5B-lågtryck, som rör sig över Östersjön från östeuropa. Bara några få kilometers skillnad i öst-västlig riktning kan få lågtrycket att hamna i Skåne eller Uppland, och det är extremt svårt för meteorologerna att beräkna detta. Vi fick helt enkelt avvakta.
Start i dåligt väder
Fredagen började på samma sätt som torsdagen hade sett ut hela dagen, med regn och låga moln. Dock med några uppehåll emellanåt. Prognosen såg kass ut för södra Skåne och området öster om Vättern, men annars bra. Kunde vi bara komma iväg från Skåne skulle det gå att ta sig hem. Prognosen för lördag såg inte mycket bättre ut heller, snarare lite sämre, med ett lågtryck över Mälardalen som skulle göra det svårt att komma hem även om vi lyckades lämna Skåne.
Vi begav oss ut till flygfältet för att vara på plats om det dök upp en lucka i molnen och regnet och efter en konsultation med meteorologen på Arlanda fattade jag ett preliminärt beslut att starta. Vi tankade planet, förberedde färdplanen som gick mot nordväst via Ljungbyhed, Halmstad och norrut längs med kusten för att sedan svänga av inåt landet mot Borås, där vi skulle mellanlanda för att tanka. Motvind och en omväg väster om Vättern gjorde att vi inte skulle kunna flyga nonstop hela vägen hem.
En kontroll av radarbilden och VFR-analysen för södra Skåne såg okej ut men inte mer. Ny konsultation med meteorologen och vi fick farhågan om dåligt väder på lördagen bekräftad. Vi bestämde oss för att starta.
Det hade slutat att regna och molnbsen medgav flygning på ca 350 meters höjd, vilket var lite bättre än vi väntat oss. Så snart vi hade startat såg vi att molnbasen ökade och det såg ljusare ut bara någon mil längre norrut, och ju längre vi flög, desto finare blev vädret, till det sprack upp och vi kunde se blå himmel. Precis enligt väderprognosen. Samtidigt hade vi ett ganska kompakt molnområde till öster om oss en stor del av flygningen.
Mellanlandning och hemflygning
Efter landning i Borås och lunch i deras mycket fräscha klubbanläggning, fortsatte vi hem mot Långtora. Vädret hade nu hunnit bli nästan helt klart med bara ett fåtal moln på himlen, så jag begärde flygnivå 75, dvs 7500 fot marschhöjd. Det är ca 2300 meter och från den höjden har man en fantastisk utsikt. Till vänster såg vi Lidköping och Vänern. Till höger Motala och Vätterns östra strand. Även om det var lite starkare motvind på högre höjd, så kompenserades det av den vackra utsikten vi fick. Rutten gick via Falköping, Örebro, Köping och Västerås. Vi påbörjade vår plané strax innan Västerås och landade på ett öde Långtora på kvällen. Segelflygarna hade sedan länge avslutat verksamheten och dragit in planen i hangaren.
Sammanfattning
En lärdom från utflykten är att julivädret i Sverige kan vara mycket nyckfullt, speciellt när det är många lågtryck i rörelse från öst eller sydöst. Med facit i hand kunde vi konstatera att vi förmodligen hade kunnat flyga hem både på lördagen och söndagen eftersom vädret blev markant bättre än prognosen. För att inte riskera att fastna i Skåne i en vecka var vi dock tvungna att ta chansen att flyga när den kom. Vi gärna hade stannat en dag till för att umgås lite mer med Patrik och för att göra ett stopp i Kristianstad för att säga hej till ytterligare en vän, Anna Blomberg, men på samma sätt som man alltid måste ha reservtid i slutet av resan för oförutsedda eller väderrelaterade förseningar måste man också kunna flyga hem tidigare om vädret tvingar en till det.
Ett stort tack till Claes Piper med familj och Patrik fältström för gästfriheten - ni visade Karin och mig Skåne från dess bästa sida, trots uselt väder.
Även Malmö Segelflygklubb och speciellt Anders Möller och Andreas Hansson var vänliga och hjälpte oss tillrätta på Sövde flygfält. Peter Steneborg från Borås Segelflygklubb befann sig på Sövde flygfält när vi var där och genom honom fick vi en direkt väderrapport från Borås och tipset om att mellanlanda just där för att tanka.
Resan gav både upplevelser och erfarenheter att ta med sig och en mersmak att uppleva mer av Skåne. Nästa gång hoppas jag att även Karin får se Ales Stenar från luften, att fler i Claes familj får flyga och att Patrik får se Ledåsa från luften!
Efter en period med ostadigt väder över södra Sverige såg vi till slut en ljusning. Onsdagen den 27:e juli såg ut att bli en vacker högsommardag. Torsdagen skulle bli lite sämre, men sedan skulle vädret bli bättre igen så att vi skulle kunna flyga hem under helgen. Jag åkte iväg till KSAB för att köpa den senaste flygkartan över Malmö och lämnade sedan in en färdplan till Sövde flygfält i Sjöbo utanför Malmö.
Med en ganska låg tillsatsvikt i Dimonan blir det till att packa lätt. En necessär med extra små resestorlekar av allt, några par underkläder och tröjor att byta med förutom kläderna på kroppen och de "flygprylar" som behövs för flygningen. Flygkartor, Svenska Flygfält, min handhållna GPS som reserv och iPaden för att kunna titta på väderprognoser.
Till Skåne
Jag lade en rutt från Långtora via Eskilstuna, Norrköping, Växjö, Kristianstad och sedan vidare till Sjöbo. Med lite medvind beräknade jag flygtiden till cirka 2 timmar och 30 minuter med 75 % gaspådrag. Vi steg till cirka 1200 meter och höll den höjden hela resan, där vi gled fram i ca 200 km/h. Större delen av flygningen är i kontrollerad luft och vi talade med Stockholm Control, Västeråstornet, Östgöta Control och Sweden Kontroll under flygningen.
Även i okontrollerad luft är det bra att ligga kvar på Sweden Control och begära trafikinformation ifall det skulle dyka upp andra flygplan framför. Det är bara att ropa upp på den frekvens som gäller för den sektor man befinner sig i och begära trafikinformation, så får man veta om det finns några andra radarekon i närheten. När man går på VFR-färdplan är min erfarenhet att det går mer eller mindre automatiskt, även om trafikledningen inte har någon skyldighet att varna för annan trafik eller tala om för en när man ska ropa upp på nästa frekvens. Därför är det nödvändigt att alltid hålla egen uppsikt och att följa med på kartan så att man inte flyger in i kontrollerad luft utan färdtillstånd. Jag har en fantastisk co-pilot i Karin, som alltid följer med på flygkartan medan jag flyger och håller uppsikt.
När vi närmade oss Sövde genade vi lite mot väster för att komma runt Kristianstad där det pågick fallskärmshoppning. Vi kunde vi se östkusten och Simrishamn till vänster och samtidigt västkusten med Öresundsbron till höger. Skåne är inte så stort från luften.
Efter landning taxade vi in till segelflygklubben och parkerade i väntan på att Claes med familj skulle komma. Total flygtid var 2 timmar och 34 minuter, bara 4 minuter längre än beräknat. Vi fick ett mycket trevligt mottagande av klubbmedlemmarna i Malmö Segelflygklubb som hjälpte oss till rätta och med tankning.
Rundflygning och Ales Stenar
Då väderprognosen för torsdagen såg ganska dåligt ut, passade vi på att göra lite rundflygningar och
sightseeing. Med de minsta passagerarna blev det lite taxning över fältet eftersom säkerhetsbältet var för stort för att hålla dem på plats, men Claes och Tinas äldsta dotter Louise fick sig en flygtur över fältet innan Claes och jag fortsatte med en längre flygning längs med kusten.
 |
| Super Dimona är ett litet flygplan, men stort för liten flicka. Louise redo för sitt luftdop. |
 | |
| Bellinga Slott från ovan, med Ellestadssjön i bakgrunden. |
 | |
| Skånekusten i närheten av Ale Stenar. Ger bra hang när vinden ligger på från rätt håll. |
 |
| Ales Stenar. Sveriges Stonehenge. |
Bra väder är ett krav för att flyga, men inte för att livsnjuta
Torsdagen bjöd ingen flygning då det var ihållande regn i princip hela dagen. Efter en uppfriskande promenad i regnet, lite flytthjälp och lunch på Bellinga i trevligt sällskap, kom Patrik Fältström förbi och hämtade oss. Vackert väder är dock inte obligatoriskt om man ska njuta av livet. Efter lite gårds-shopping, bland annat på Tolånga 17, laddade vi med godsaker för en god och trevlig middag hemma hos Patrik i Ledåsa. Samtidigt som vi började bli lite oroliga för att det dåliga vädret skulle fortsätta.
 |
| Bellinga slott |
 |
| Uthus med romantisk potential |
Start i dåligt väder
Fredagen började på samma sätt som torsdagen hade sett ut hela dagen, med regn och låga moln. Dock med några uppehåll emellanåt. Prognosen såg kass ut för södra Skåne och området öster om Vättern, men annars bra. Kunde vi bara komma iväg från Skåne skulle det gå att ta sig hem. Prognosen för lördag såg inte mycket bättre ut heller, snarare lite sämre, med ett lågtryck över Mälardalen som skulle göra det svårt att komma hem även om vi lyckades lämna Skåne.
Vi begav oss ut till flygfältet för att vara på plats om det dök upp en lucka i molnen och regnet och efter en konsultation med meteorologen på Arlanda fattade jag ett preliminärt beslut att starta. Vi tankade planet, förberedde färdplanen som gick mot nordväst via Ljungbyhed, Halmstad och norrut längs med kusten för att sedan svänga av inåt landet mot Borås, där vi skulle mellanlanda för att tanka. Motvind och en omväg väster om Vättern gjorde att vi inte skulle kunna flyga nonstop hela vägen hem.
En kontroll av radarbilden och VFR-analysen för södra Skåne såg okej ut men inte mer. Ny konsultation med meteorologen och vi fick farhågan om dåligt väder på lördagen bekräftad. Vi bestämde oss för att starta.
Det hade slutat att regna och molnbsen medgav flygning på ca 350 meters höjd, vilket var lite bättre än vi väntat oss. Så snart vi hade startat såg vi att molnbasen ökade och det såg ljusare ut bara någon mil längre norrut, och ju längre vi flög, desto finare blev vädret, till det sprack upp och vi kunde se blå himmel. Precis enligt väderprognosen. Samtidigt hade vi ett ganska kompakt molnområde till öster om oss en stor del av flygningen.
 |
| Kompakta moln över inlandet. |
Efter landning i Borås och lunch i deras mycket fräscha klubbanläggning, fortsatte vi hem mot Långtora. Vädret hade nu hunnit bli nästan helt klart med bara ett fåtal moln på himlen, så jag begärde flygnivå 75, dvs 7500 fot marschhöjd. Det är ca 2300 meter och från den höjden har man en fantastisk utsikt. Till vänster såg vi Lidköping och Vänern. Till höger Motala och Vätterns östra strand. Även om det var lite starkare motvind på högre höjd, så kompenserades det av den vackra utsikten vi fick. Rutten gick via Falköping, Örebro, Köping och Västerås. Vi påbörjade vår plané strax innan Västerås och landade på ett öde Långtora på kvällen. Segelflygarna hade sedan länge avslutat verksamheten och dragit in planen i hangaren.
 | |
| SE-UPH parkerad utanför Borås Segelflygklubbs fräscha klubbstuga. |
 |
| Hornborgasjön från 7500 fot. |
 | |
| Över Hallstahammar (utanför bild under oss) med Eskilstuna i soldiset på andra sidan Mälaren. |
 |
| SE-UPH parkerad för tvätt och tankning på Långtora. |
Sammanfattning
En lärdom från utflykten är att julivädret i Sverige kan vara mycket nyckfullt, speciellt när det är många lågtryck i rörelse från öst eller sydöst. Med facit i hand kunde vi konstatera att vi förmodligen hade kunnat flyga hem både på lördagen och söndagen eftersom vädret blev markant bättre än prognosen. För att inte riskera att fastna i Skåne i en vecka var vi dock tvungna att ta chansen att flyga när den kom. Vi gärna hade stannat en dag till för att umgås lite mer med Patrik och för att göra ett stopp i Kristianstad för att säga hej till ytterligare en vän, Anna Blomberg, men på samma sätt som man alltid måste ha reservtid i slutet av resan för oförutsedda eller väderrelaterade förseningar måste man också kunna flyga hem tidigare om vädret tvingar en till det.
Ett stort tack till Claes Piper med familj och Patrik fältström för gästfriheten - ni visade Karin och mig Skåne från dess bästa sida, trots uselt väder.
Även Malmö Segelflygklubb och speciellt Anders Möller och Andreas Hansson var vänliga och hjälpte oss tillrätta på Sövde flygfält. Peter Steneborg från Borås Segelflygklubb befann sig på Sövde flygfält när vi var där och genom honom fick vi en direkt väderrapport från Borås och tipset om att mellanlanda just där för att tanka.
Resan gav både upplevelser och erfarenheter att ta med sig och en mersmak att uppleva mer av Skåne. Nästa gång hoppas jag att även Karin får se Ales Stenar från luften, att fler i Claes familj får flyga och att Patrik får se Ledåsa från luften!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)