Apple säger: Du skall icke flyga

Att Apples så kallade rättstavning i iPhone kan ge en del intressanta förslag och uppmaningar tror jag att många redan känner till, men när jag själv försöker skriva adressen till den här bloggen envisas min iPhone ständigt med att byta ut "flygmicke" mot "flyg icke". Jag känner mig hedrad som får mina e-postmeddelanden och bloginlägg censurerade redan på författarstadiet. Tack Apple!

Mot nya destinationer - men vilka?

Efter 12 händelserika månader med allt från landning på Gärdet mitt i Stockholm, besök på Visingsö, Växjö, Öland, Skåne och nu senast Mariehamn kan jag konstatera att det faktum att jag bockar av en massa destinationer på listan över platser jag vill flyga till inte minskar lusten. Snarare tvärt om!

Självklart besöker jag gärna flera av de platser jag landat på igen - men samtidigt känns det som om begäret att flyga till nya platser har ökat.

Frågan är nu bara vilka nya destinationer jag ska lägga till min lista? Gotland finns redan med sedan tidigare men kräver mer förberedelser eftersom det innebär en ännu längre flygning över vatten än den till Åland. Ett kort stopp på Arlanda för att handla taxfree i samband med nästa Ålandsflygning finns också med.

Jag söker bra tips på sportflygdestionationer i Sverige eller angränsande länder. För att få ett hum om vad jag tycker om så listar jag här några av årets höjdpunkter i blandad ordning:

• Följa Vätterns östra kust från Motala över Vadstena, Omberg och Brahehus innan mellanlandning på Visingsö. En av årets vackraste flygningar.
• Sightseeing över Skånekusten och lågsniff över Ales Stenar.
• Mellanlandning med fika i Borgholm.
• Övernattning i Mariehamn på Åland.
• Mellanlandning och trevligt mottagande med fika i Borås Segelflygklubbs superfräscha klubbanläggning.
• Passage över Hornborgarsjön på 7500 fot och därefter milsvid utsikt från Lidköping i väster till Motala i Öster.

Vad har du för favoritdestionationer med sportflygplan och vilka är dina bästa naturupplevelser från luften?

Flygning till Åland: Andra försöket

Så kom vi äntligen iväg! Efter att i flera år haft en flygning till Åland på att göra-listan och ett tidigare försök den 2 juli klaffade allt och vi kom till slut iväg den 12 augusti.

Redan när Karin och jag var på en charterresa till Samos veckan innan, började vi titta på väderprognosen för dagarna efter hemresan. Efter ett rejält lågtryck skulle det spricka upp i några dagar och bli riktigt fint, så vi började med att reservera ett hotellrum i Mariehamn. Plan A var att stanna över natten och plan B att bara flyga dit över dagen om vädret skulle visa sig vara för osäkert för hemresa nästa dag.

Det mesta av planeringen var redan klar sedan förra försöket.  Den här gången handlade det mest om att hålla uppsikt på vädret och att precis som alltid när man ska ut och flyga "över natten" med Dimonan, packa lätt. Det är en utmaning för mig som normalt inte har några problem med att fylla en 20 kg baggagekvot när jag ska ut och flyga med passagerarflygplan, men man lär sig så småningom att få ner nästan allt i en liten ryggsäck. Det blir kläderna på kroppen, en tunn regnjacka, en varm tröja, underkläder och en nessecär där det mesta är utbytt mot resestorlekar. Dels för att minska vikten, dels för att man aldrig vet om man måste passera genom säkerhetskontrollen på flygplatsen. Även om man flyger med eget plan brukar de vara precis lika hårda med vad man får ta med sig genom säkerhetskontrollen.

Jag hade en hel del kontakt med Bjarne Lindström i Ålands Flygklubb och genom honom fick vi information om att natten 12-13 augusti skulle Kulturnatten i Mariehamn och firande av Ålands 150-årsjubiléum pågå. Bra tajming för att stanna över natten i Mariehamn alltså!

Både Micke och flytvästen fick plats i Dimonans minimala cockpit.

Fredagen den 12 augusti såg ut att bli lovande, det var klart väder på morgonen. Vi hade planerat ankomst till Åland lokal tid vid 13-tiden, men sköt på det till 14-tiden eftersom Bjarne kunde välkomna oss på flygplatsen om vi kom lite senare. Med färdplan registrerad och nästan all packning begav vi oss ut till Långtora flygfält. Jag säger nästan, eftersom vi glömde flytvästarna hemma. De tillhör normalt inte standardutrustningen, men är något man måste ha med sig när man flyger över vatten. När vi hade kört ungefär en tredjedel av sträckan dök flytvästarna upp som en blixt framför ögonen... Det var bara att vända och åka tillbaka hem för att hämta dem!

Efter missen med flytvästarna flöt allt på utan fler missöden. Daglig kontroll av SE-UPH, packning och tankning innan vi äntligen lyfte mot Mariehamn. Molnbasen var ca 1200 meter med ca 2-3/8. Det betyder att två till tre åttåndelar av himlen är täckt med molm.

Färdplanen var lagd över Arlanda CTR, vilket var lite av ett test från min sida. Jag hade en alternativ rutt lagd norr om Arlanda via en fyr som heter ERK (Erken) eftersom jag misstänkte att de inte skulle vilja ha ett litet och långsamt flygplan som SE-UPH  luften över Arlanda. Jag hade rätt - kort efter aktivering av färdplanen fick jag frågan om jag kunde tänka mig att gå runt Arlanda CTR. Inga problem, några knapptryckningar på GPS:en och justering av kursen till vänster och vi skulle gå fria från Arlanda.

När vi närmade oss kusten började vi stiga mellan molnen, som började glesa ut för att vid kusten försvinna helt. Vi planade ut på 5500 fot (ca 1800 m) och beundrade utsikten.

Plané mot Mariehamn med en storslagen vy över hela Åland.

Sweden CTR lämnade över oss till Mariehamnstornet i princip samtidigt som vi korsade kustlinjen i närheten av Norrtälje och nu övergick vi till engelska i radion. Ålands hav är inte så stort och sikten var vra, så vi såg Åland redan innan vi lämnade det svenska fastlandet. Jag har tidigare pratat engelska frivilligt flera gånger när jag har flugit i Sverige, men nu var det obligatoriskt, eftersom min finska är obefintlig. Både radiosnacket och flygningen flöt på finfint, och Åland ökade i storlek framför oss. Jag bad att få ta ett varv över Mariehamn city innan landning vilket beviljades.

På marken väntade Bjarne och ytterligare några medlemmar i Ålands flygklubb som höll på att provflyga den nybyggda Skyrangern. Jag begav mig upp till tornet för att betala landningsavgiften, men fick beskedet att det var bättre att betala den i samband med hemflygningen eftersom vi då också skulle veta hur stor parkeringsavgiften skulle bli. Tillbaka ut till plattan. Eftersom säkerhetskontrollen var öppen i samband med en reguljär flight, var jag tvungen att köa bland alla passagerare för att sedan övertyga personalen om att jag inte skulle med flighten utan hade ett eget plan ute på plattan som jag skulle tillbaka till. Som tur var hade jag lämnat min fickkniv ombord på planet, annars hade det förmodligen blivit problem.

Efter förankring av flygplanet fick vi skjuts av Bjarne in till Mariehamn, vilket även inkluderade en sightseeingtur. Det var tydligt att Mariehamn förberedde sig för kvällens och nattens firande.
Efter incheckning på Hotell Pommern begav vi oss ut i eftermiddagsvimlet. Middagen intogs på Indigo, som överträffade förväntningarna. Bra service, väldigt gott och fint presenterat. Definitivt värt ett återbesök om vi hamnar i Mariehamn fler gånger!

Nästa morgon tog vi det riktigt lugnt, efter frukotbuffén på hotellet hann vi med en promenad genom stan i solskenet innan vi checkade ut och tog en taxi till flygplatsen. Ett snabbt besök i tornet för att betala landnings- och parkeringsavgif och därefter preflight. Redan dagen innan hade vi fått reda på att banan skulle vara stängd från klocksn 13.30 lokal tid. I sista stund hade man beslutat att tidigarelägga underhåll av banan. Kvällen innan vi flög till Åland visade NOTAM att det var söndagen som gällde, men när jag besökte tornet i samband med landningen fick jag reda på att arbetet skulle påbörjas redan under lördagen. Hittills har det alltid räckt att lösa NOTAM dagen innan flygning, men i framtiden kommer jag att se till att alltid läsa NOTAM samma dag!

Då inga reguljära flygningar avgick samtidigt med vår hemresa, så var taxfreebutiken på Mariehamns flygplats stängd. Lika bra det med tanke på den begränsade baggagevikten, mendet hade onekligen varit trevligt att köpa lite starkdryck bara för att man kan. Det får bli nästa gång!

SE-UPH packad och klar för start från Mariehamn

SE-UPH med Karin i förgrunden och Ålands Flygklubb i bakgrunden.

Mariehamn med centrum och Marinan framför en spegelblank vattenyta.

Mariehamn med färjeterminalen och Pommern i bakgrunden.

Även denna gång tog vi ett varv över Mariehamn innan vi fortsatte flygningen. Hemresan blev odramatisk - för oss men inte för ett trafikflygplan som precis startat från Arlanda. Först bad de att få stanna kav i luften i närheten av Arlanda, innan de återvände för landning. Misstänkt kollision med fågel var anledningen. När jag tittade efter på flightinformationen lite senare såg jag att de blev 4-5 timmar försenade innan de kunde göra ett andra försök att flyga.

Sjöbrisen har ännu inte fått tag i molnen, som följer kustens form,

Vår egen flygning tillbaka till Långtora gick bra, när vi kom in över land sjönk vi till ca 2000 fot (600 m) för att hålla oss under molnen. Medvind gjorde hemresan ungefär 10 minuter kortare än när vi flög till Åland, drygt 50 minuter. Väl på Långtora mötte vi min kollega Dennis med fru Elina, som fått en flygtur i present. En timme senare med en panoramavy över Stockholm i baggaget, var vi klara att bege oss hem efter två händelserika dagar. Ett högt tryck på provlektionsverksamheten på Långtora gjorde dock att jag genomförde två provlektioner innan vi till slut begav oss hem via MAX i Enköping - som kontrast till gourmetmiddagen i Mariehamn kvällen innan.

Det här var min första internationella flygning och första längre flygning över vatten. Jag kan nu bocka av en av flygningarna jag har haft på min att-göralista under många år. Frågan är vad som blir nästa mål? Kanske en längre tur norrut i Sveriges avlånga land i midnattssolens sken?

Oavsett nya äventyr kommer jag definitivt att flyga till Mariehamn flera gånger. Mariehamn ligger på behagligt avstånd från Stockholm. Gästfriheten hos Ålands flygklubb i allmänhet och Bjarne Lindström i synnerhet gjorde det till en av de trevligare utflykterna jag gjort och jag kan varmt rekommendera andra att flyga dit!

Några av resans höjdpunkter

• Bjarne Lindströms gästfrihet
• 5500 fot över Ålands hav (resans högsta höjd och bästa utsikt)
• Middagen på Restaurang Indigo